"Hoppas jag inte missar vårbruket"

Ja en del kanske känner igen rubriken. Det hamnade en liten artikel i Tidningen Land innan vi åkte till Paralympics där vinklingen blev typ "Bonden som ska till paralympics". Reportern var duktig och hade lite humor också och hittade sin titel i "hoppas jag inte missar vårbruket"

Som en liten uppföljare till den artikeln kan jag meddela att vi får ett förhållandevis sent vårbruk. Så jag hann glädjande nog hem i tid!!
Redan dagen efter jag kom hem från Vancouver så stötte jag på Ola. En kille som studerar european business law i Lund men som brukar extraknäcka hos oss.

Han var precis ute och började köra gödning på gräsvallarna och han frågade om jag ville hjälpa till att köra fram säckarna. Självklart tackade jag ja... Det finns ju inget roligare än vårbruk :)

Nu är det påskhelg och som vanligt blir det fullt ös på markerna!

Titta på den vackra bilden av en Volvo L60E lastmaskin och en MF 6290 med en Bogballespridare kopplad.. Ren poesi eller hur!! Ska jag säga något negativt så är det att vår L60 inte körs med jåsstick :)

Förresten tack till alla som fortfarande följer bloggen. Jag ska hålla den vid liv för er skull.

Tillbaka i verkligheten

Nu har vi äntligen kommit hem igen. Det är verkligen skönt att få återse alla nära och kära. Det har trots allt varit lätt att hålla kontakt med alla trots att man varit borta så länge denna gången. Blogg, sms, mail, internet i telefon osv... Med teknikens hjälp är man inte alls lika långt borta som för några år sedan. Det har verkligen varit skönt att hela familjen kunnat vara så "nära" och kunnat vara med och dela upplevelsen

Men det har ändå varit väldigt skönt att komma hem och träffa familjen. Syrran har precis fyttat. Stort tack syrran för att du valde att flytta medan jag var bort.. Min rygg är väldigt glad över det.
Har inte hunnit träffa alla ännu men nu är det helg :)

Jag tänkte i detta inlägg skicka ett tack till mina arbetskamrater på Svenska Foder.

Svenska Foder är ett företag som har en slogan som heter ”för att skörda framgång” Det är en slogan som passar väldigt bra in på många sätt. Vi arbetar alla tillsammans hårt mycket hårt för att lyckas med våra arbetsuppgifter. För min del har jag fått chansen att på flera sätt fått utrymme att utvecklas både som människa och som i min roll på företaget. Jag brukar ha ett väldigt hektiskt jobb och kände faktiskt en del ångest över att vara borta i 24 dagar. Men jag kan säga att det har gått hur bra som helst. Ja kanske nästan bättre än om jag hade varit på plats! Alla har jobbat ihop som ett team för att få allting att funka och tagit jättestort ansvar för att göra mina arbetsuppgifter.

Tror att alla på kontoret har följt kälkhockeyn och det glädjer mig jättemycket. Det är positivt för sporten!

Bilder
Den ena är på tre av mina arbetskamrater som jobbar på utsädesavdelningen och gjort det mesta av mitt jobb under tiden: Torsten, Sola och Lars. Tyvärr så var inte Anders på plats. Stort tack till er och alla andra också! Listan över hjälpsamma arbetskamraterkan göras så mycket längre!

Den andra. Mitt nybyggda krypin på kontoret, ett inglasat, ljudisolerat rum i ett annars öppet kontorslandskap(pga min hörselskada har gått under många namn under den senaste tiden). Nu verkar det som att alla är överens om ett passande namn!

Handikapp, Olympisk Fackla och Integration,

Rick Hansen är en annan av Kanadas stora idrottsprofiler och en utav de fyra som fick äran att tända elden under invigningscermonin på OS tillsammans med Steve Nash, Catriona Le May Doan och Wayne Gretzky. Wayne fick även tända ytterligare en eld. Utomhus.

Många i Kanada, när man pratar med folk på stan var faktiskt förvånade att det inte var Rick Hansen som även tände elden utomhus.

Rick Hansen var med om en bilolycka vid 15 års ålder och blev förlamad från midjan och nedåt. Inspirerad av Terry Fox valde han att inleda en kampanj för att samla in pengar till forskning för ryggmärgsskadade. Han kallade sin kampanj för Man in Motion World Tour. 20 Mars 1985 inledde han sin 26 månader långa resa genom 34 länder och passerade över 40 000 kilometer i rullstol. Under två år lyckades han samla in 26 miljoner dollar till forskning för ryggmärgsskadade. Idag är Rick nationalhjälte och hans fond, Rick Hansen Foundation har idag samlat in över 200 miljoner dollar.

Det som jag tycker är så fascinerande är att landet Kanada troligen det enda landet i världen där de två största idrottsikonerna båda är handikappade. I Sverige har vi inte ens uppfattat detta fenomen under den massiva bevakning som var under OS.

Det är otroliga bedrifter som dessa män har gjort. Men den stora frågan är vad är det i den kanadensiska kulturen som bejakar den här typen av bedrift? För att detta skulle hända i Sverige, att två nationalhjältar skulle vara handikappade har jag mycket svårt att kunna tänka mig. Vi är duktiga på att ta hand om handikappade människor både i Sverige och Kanada. Vi har bra sjukvård och bra socialt skyddsnät. Vi är också bra på att bli "curlingföräldrar" åt handikappade i Sverige och därmed hämma deras utveckling.

Jag tror att den stora skillnaden mellan länderna är att vi inte bejakar dessa människors möjlighet att göra något fantastiskt på samma sätt i Sverige. Det behöver inte handla om den här typen utav idrottsliga prestationer. Utan det kan precis lika gärna handla om att överträffa sig själv. Att spränga sina egna gränser... Låt människan utvecklas att bli så fantastisk som han eller hon verkligen kan bli! Säg aldrig till en person att det där klarar inte du. Uppmuntra dem i stället att försöka och du kommer att bli förvånad över resultatet.

Igår kom jag och en av mina nyfunna vänner, Anita i en diskussion om vad jag hade tyckt om att paralympiska- och olympska spelen skulle gå samtidigt, helt integrerade. Jag sa att för mig hade det varit det största som kunde hända mig som idrottsman. Men tyvärr. Jag tror inte det finns någon möjlighet till att detta kommer att ske under min karriär. "Inte det?" säger Anita. Och sedan berättar hon och flera andra håller med: Det har varit en stor diskussion kring detta i Vancouver där många inte alls förstår att det fortfarande är separerat i tid. De ser detta som något väldigt föråldrat och att det bara är en kvarleva av att Paralypics trots allt är en ny företeelse i förhållande till OS och att integrationen inte kommit fullt så långt ännu. Undrar om resonemangen kommit så i Sverige? Eller om de kommer att gå så i Sochi 2014?

Kanadas största idrottshjälte!

Kanadas största idrottshjälte är alltså inte världens största ishockeyspelare Wayne Gretzky. Inte ens i detta hockeytokiga land.

Ja... Det är alltså inte killen till vänster på bilden utan han till höger.
Den här mannen heter Terry Fox. Jag slogs utav att vi hade råkat ut för nästan exakt samma sak. När Terry var 18 år gammal fick han Skelettcancer i benet och blev tvungen att amputera benet strax ovanför knäet 1977. Under sin tid på sjukhus såg Terry det otroliga lidandet som många cancerpatienter genomled. Han bestämde sig då för att samla in pengar till Cancerforskning. Hans insamling kallades för Marathon of Hope.

Förklaringen till det här var att han var han varje dag, i 143 dagar sprang ett marathon om dagen genom kanadas vidsträckta land. En total sträcka på 5373 kilometer. Det som var så otroligt imponerande var att detta gjorde han med en otroligt primitiv lårbensprotes och egentligen borde det vara omöjligt. Smärtan i rygg och höfter måste varit olidlig och skavsåren måste varit rent enorma. Jag hade aldrig klarat av att göra det han gjorde för 30 år sedan ens idag. Med en protes som består av både kolfiber, silikon och datachips.

Den 28 juni 1982 fick han avbryta sin resa. Då hade cancern spridit sig till hans lungor och han avled. Men hans anda lever fortfarande kvar och idag har hand fond, Terry Fox Foundation samlat in över 500 miljoner dollar till cancerforskning.
Vill du stödja cancerforskningen genom hans fond. Kolla terryfox.org

Reflektioner kring matcherna....

Ja nu har det gått några dagar sedan vi spelade sista matchen. Den värsta omedelbara besvikelsen har lagt sig och då kan det vara läge att fundera över en resumé(men jag har fortfarande många hockeyuppslag kvar till att blogga vidare på, keep reading).

Vi blev ju som bekant 8:a i turneringen och vår målsättning var att ta oss vidare till semifinal.

Men vi backar ett steg och börjar vid den paralympiska kvalturneringen som gick i Malmö i november där 4 lag var med och slogs om de 2 sista platserna till Paralympics. 3 lag var väldigt jämna och slogs om de två sista platserna. Sverige, Korea och Tyskland. Estland lyckades inte lika bra utan förlorade alla sina matcher. Det som var blev helt avgörande för oss var ett mål mot Tyskland. När det var 8 sekunder kvar av matchen låg vi under med 1 mål och var då definitivt borta från avancemang till Vancouver. Vi hade tekning i anfallszon, vinner den och sen på en slumpartad retur gör vi mål med en sekund kvar av matchen! Men detta räckte inte för att gå vidare utan vi var även tvungna att vinna förlängningen vilket vi gjorde. Sedan var vi även beroende av att det blev "rätt" resultat i sista matchen mellan tyskland-korea för att vi skulle gå vidare och det blev det! Så där har vi verkligen haft stolpe in.

Under vinterns lopp så har laget spelat ihop sig riktigt bra och blivit bättre och bättre. Om saker gick vår väg så fanns visst chansen att gå vidare till semi i paralympics. Men då måste vi ha stolpe in.

Första matchen mot Norge: Vi spelar vår absolut bästa hockey och var på väg att vinna matchen och med bara 2 minuter kvar kvitterar norge och vinner sedan ett straffavgörande där norge hade en straff som var stolpe-ribba-stolpe in. Vår tredje straff var ribba ut. Hade vi fått en poäng till med oss i den matchen hade vi varit i semi och lyckats med en smärre bragd.

Nu blev det inte så och vi drog på oss en tung skada på en nyckelspelare i stället.
Egentligen tycker jag att vi bara gjort en dålig match. Den mot kanada där vi gick bort oss i våra positioner och gjorde motståndarna betydligt bättre än vad de var. Sedan spelade vi riktigt dåligt i sista perioden i sista matchen mot Italien. Där ville alla för mycket och i stället blev det oorganiserat spel.
Men trots detta tycker jag att vi förtjänade att vinna både mot Korea och mot Italien också i sista matchen. Visst finns det saker saker som vi kunde gjort bättre. Det kan alla lag alltid göra oavsett om de vinner eller förlorar. Dock är det saker som vi enbart diskuterar internt :)
Vi ska även komma ihåg hur små marginaler det är i sporten. Kanada var storfavoriter inför turneringen men slutade 4:a. Det är nog den största skrällen.

Men varför är inte Sverige en toppnation i kälkhockey längre? Är det för att vi spelade för dåligt nu i paralympics eller hittar vi andra förklaringar?

Sverige är det land som uppfann kälkhockeyn och var länge dominerande.
Guld i Lillehammer, brons i Nagano, brons i Salt-Lake City.
Det är bara att konstatera att det varit en utveckling under de senaste åren där våra konkurrenter satsat betydligt tuffare än vad vi har gjort.

I sverige har vi 2 klubblag, FIFH(malmö) och Nacka HI(stockholm) sedan finns det även aktiviteter i HIF Kämpar(Sundsvall)

Kanada 75 och USA 45 klubblag....
Jag har pratat med flera spelare från olika länder och vilka förutsättningar de får för sin uppladdning och bortsett från Sverige så erbjuder de andra nationerna sina spelare att jobba antingen som hel- eller deltidsproffs och kan då fokusera på träningen på ett helt annat sätt. Så att vi som varit här lyckats ta oss hit och matcha de andra nationerna är väldigt bra gjort i det stora hela. Även om 8:a inte är bra. Vi borde klarat 4:a eller 5:a

Förhoppningsvis kan Vancouver 2010 vara en vändpunkt för oss och vi har fått väldigt många positiva signaler redan nu. Många som upptäckt sporten och jag tror även att de komersiella krafterna börjar få upp intresset för kälkhockey. För första gången har en kälkhockeymatch visats live i svensk tv och dessutom ändrat på tv-tablån för att visa förlängning och straffar. Det är början på något stort!

Kälkhockey är en fantastisk rolig sport och även väldigt kul att titta på! Detta märktes inte minst i Kanada när samtliga matcher har varit slutsålda och det varit ett otroligt tryck på alla matcher. Det är ett budskap som vi måste sprida vidare i Sverige. Jag tror att kälkhockeyn är en otroligt nyttig sport för de som utövar den. Den bygger upp en väldigt god allmänfysik. Den hjälper ungdomar att bli fostrade i hur man agerar i ett lag och man lär sig även att bli mer självständig och bygger upp människors självförtroende. För min del är det den roligaste sporten som man kan tänka sig att utöva. Jag älskar verkligen kälkhockey och tror att många fler hade gjort det om de bara fått chansen att prova.

Så glöm inte det viktigaste meddelandet jag har till er alla. Nu har ni ju haft det bra och bara kunnat luta er tillbaka och följa bloggen. Dags för er att jobba lite!

Hjälp oss att sprida kunskap och intresse kring världens roligaste sport: Kälkhockey!

Kontakta gärna mig eller någon av våra klubbar

Avslutar dagens inlägg med en av mina personliga favoritbilder :)

En liten parantes....

Jo... Guldbruna ögon... Det gillar ju vi svenska kälkhockeyspelare!
Faktum är att under uppvärmningen på arenan så fixade vi så att inför samtliga våra matcher spelades guldbruna ögon i högtalarna. Vi stormtrivdes med en fullsatt arena bestående av hockeytokiga kanadensare som förvirrat försökte förstå hur man skulle agera till "swedish dance-band music" Ett litet internt skämt inför tusentals människor är ju kul!

Han som fixade musiken är vår lagledare, Allan Kasperi. På bilden försöker han visa hur man ser ut när man dansar till låten... Hmmm

Människor som berör...

Idag är det söndag och nu har vi varit i Kanada i 21 dagar. Tisdag kväll går flyget hem... Man är ganska utmattad. Både fysiskt och känslomässigt och det lämnar lite utrymme för eftertanke. Och inte minst är det bra att skriva lite nu när känslorna är så starka.
Jag tänkte idag beröra den delen av den olympiska andan som inte enbart är tävlan och att vinna(jag kommer givetvis tillbaka till tävlandet igen).
En exakt definition på olympisk anda är svår, det finns så många varianter att hitta men här är en definition:

The mission of Olympic Spirit is "to build a peaceful and better world in the Olympic Spirit which requires mutual understanding with a spirit of friendship, solidarity and fair play - Olympic Spirit

Andra nyckelord som ofta dyker upp är:

Friendship, Fair Play, Honour, Peace, Glory

Jag tror att mötet mellan olika människor och olika kulturer är en väldigt viktig del av den olympiska eller paralympiska andan och vi som får förmånen att representera Sverige har en otrolig möjlihet i att lära känna dessa fantastiska människor från olika delar av världen.

Efter att matcherna är över så släpper den rivalitet som råder mellan olika lag. Alla slappnar av och man skaffar sig nya vänner över hela världen. Vänner som man kanske inte känner så väl. Men ändå delar en väldigt speciell upplevelse med. Under tiden vi har varit här har jag kommit mycket närmre många utav de i den svenska paralympiska truppen. Både hockeyspelare och alla andra. Sedan har jag lyckats knyta kontakter med kälkhockeyspelare från hela världen.

Inte minst vill jag nämna de voluntärer som har jobbat helhjärtat för att ta hand om oss. De har verkligen gjort allt för oss och samtidigt visat att de är fantastiska människor.

Det är många människor. Både i Sverige och i andra delar av världen som jag kommer att fortsätta att hålla kontakten med för all framtid. Några kanske också kommer till Sverige för att hälsa på mig :)

Lite olika bilder:
Vi glädjs med Helge Björnstad över de norska kälkhockeyframgångarna
Vår egen busschaufför :)
Rick, jag, Peggy, Jörgen(tränare) Rick och Peggy jobbade hela tiden med oss svenskar och servade oss hela dagarna
Jag, Anita(physio), Clare(physio)

Ännu en av våra hjältar, som utlovat!

Idag är det lugn dag innan det är avslutningscermoni i morgon. Vi var o tittade på finalen i kälkhockeyturneringen mellan Japan och USA och packade samtidigt ihop all vår utrustning för resan hem.

Så nu vill jag passa på att skicka en liten hyllning till vår otroliga materialare Benny, som arbetar stenhårt för att hålla all utrustning i skick. Jag tror han har orkat med oss i tio år nu vilket är en bedrift i sig :) I början av 90-talet tillverkade Benny Slimskate-Kälkar tillsammans med en av våra dåvarande landslagsspelare Leif Wahlstedt. Kälkar som var de absolut bästa i världen då och en viktig del i sveriges framgångar i mitten-slutet på 90-talet!

En riktig fixare som ser till att serva oss skapar trygghet bland spelarna och är en väldigt viktig del i laget.

För egen del så har följande hänt behövt fixas under vancouvertrippen:

Byte utav ram på kälke inför turneringen(den gamla blev underkänd för att den var för krokig, 4 månader gammal)
Rätat ut den nya ramen 3 ggr under turneringen (säg inget till domarna)
Bytt samtliga skruvar efter att de blivit krokiga och börjat lossna
Byte utav fotspänne
Byte av midjespännare
Byte av två knäckta klubbor
Byte av böjt fäste till skenor

Det är nog bara sitsen som vi inte har behövt byta på hela kälken :)

Besvikelse......

Förlust mot italien i spel om 7:e plats....
Enligt mig så dominerade vi första perioden totalt och hade många kanonlägen. Ändå så lyckas vi släppa till två mål bakåt. Sedan fortsätter matchen men det blir bara sämre för vår del. Desto mer man försöker anfalla desto lättare blir det för motståndarlaget och i slutet av tredje får vi ytterligare två baklängesmål mot oss.

På 5 matcher har vi gjort 4 mål. Det räcker verkligen inte. Men samtidigt har hela säsongen varit så. Vi har inte satt våra chanser helt enkelt och det är ingen fördel att spela i underläge och vara piskade att göra mål.

Givetvis är vi alla besvikna över hur det har gått för oss. Vi hade förhoppningar på att ta oss vidare till semi och var så otroligt nära att lyckas också. Stämingen är givetvis väldigt låg idag. Vi behöver lite tid att smälta det hela och sedan får vi bara kämpa. Idag får vara en sorgens dag. Viktigast är att vi stöttar varandra nu när det gått mot oss så mycket och det tycker jag att vi gör.

Detta är absolut inte mitt sista inlägg på bloggen.
Jag har lite reflektioner om vår tid här, ska skriva lite om några andra av våra nyckelpersoner i laget - utanför isen, vi ska ha avslutningscermoni och sedan givetvis... Hur blir det sen när vi kommer hem till Sverige igen? Jag kommer att fortsätta skriva om andra tävlingar och aktiviteter som vi pysslar med framöver.
Så bloggen kommer att rulla vidare :)

Igår lade jag till en loggräknare på hur många som varit inne o kikat. På 18 timmar 130 personer. Undrar hur många som var här i början av turneringen innan vi började tappa. Många av er vet jag inte alls vilka ni är, men ni är precis lika välkomna!
Tack till er alla!

Vilodag - vad innebär det?

Ja vilodag idag innan vi ska spela sista matchen mot Korea i morgon.

Jag tänkte berätta vad en vilodag innebär här i Vancouver. Som jag nämnt tidigare har det blivit ganska så mycket spel. I genomsnitt nu ca 43 minuter av 45 på 5 matcher med 2 vilodagar emellan. Då gäller det att man verkligen tänker efter hur man tar hand om sin kropp.

Fundera över sömn, kost, avkoppling, återhämtningspass, rätt mentalt fokus osv....

Matsalen är ett kapitel i sig när det gäller att erbjuda all sorts mat alla tider på dygnet. Det ska jag skriva mer om en annan dag.

Jag tänkte berätta om vårt gym- och åter hämtningsdelen av paralympicsbyn.
Det är något helt enormt. Vi börjar med varm/kall badet som jag nämnt tidigare.
Sedan har vi ett ruskigt stort, fräscht gym med massvis med fria vikter och bland annat handcyklar som ger väldigt skonsam träning för överkroppen. Handcyklarna använder jag varje dag. 20 min om vi spelat match och 40 min annars.

Utöver det finns all tänkbar medicinsk expertis som du kan tänka dig på plats.
Det finns massörer, akupunktur, naprapater, kiropraktorer och så vidare. Idag behandlades min axel av fysio-teamet. Då ingick bland annat både ultraljud och elektrisk stimulans. Sedan kompetensen de har. De vet verkligen exakt vad idrottsskador handlar om.

Även läkare med specialistkompetens på idrottskador finns på plats. Eftersom allting är top of the line så fick jag även en MIR-röntgen av axeln. Bara så där för säkerhets skull om något mot förmodan skulle vara trasigt. I Sverige är det minst 6 månaders väntetid på en sån här röntgen. Jag väntade 10 minuter!!!

På ishallen har vi mer eller mindre komplett traumarum som kan behandla det allra mesta. Möjligtvis att de inte klarar hjärnkirurgi. Bland annat kunde jag bli sydd efter norgematchen bara 10 meter från vårt omkläldningsrum.

Niklas "Älgen" Rakos!

Glöm att jag går och lägger mig med en negativ sinnesbild efter matchen!

Nej i stället vill jag passa på att skicka ett jättestort grattis till Niklas "Älgen" Rakos! Niklas har debuterat i Paralympics-sammanhang i vancouver och gjort det med den äran. Idag fick han även göra mål och jag glädjs jättemycket med honom.

Jag frågade Älgen efter matchen:
Hur känns det att göra mål i paralympics? Var det najs?

"Ja" säger Älgen - "Dé vá najs, riktigt riiiktigt naijjs"

Onödig förlust mot Korea

Tyvärr... Idag var inte vår dag. Vi spelade en riktigt bra match idag men tyvärr räckte vi inte ända fram.

I två perioder dominerade vi totalt men fick ändå bara med oss 1-1 efter många brända chanser.

Trejde perioden var inte lika bra utan då började det kännas att vi gick runt på lite folk och vi tappade tempo. Såg dock de sista 5 minutrarna på tv nyss och man blir inte munter när man ser hur mycket chanser vi skapar men att vi inte lyckas utnyttja dem.

I morgon är vilodag och därefter match mot Italien om 7:e platsen i övermorgon. Ska bli skönt med vila.

Aron(överst) och Dedjo(underst) får stå modeller för dagens bilder som visar sinnesstämingen.

Kolla gärna upp info, reportage, bilder och annat på www.SHIF.se eller
www.vancouver2010.com/paralympic-games/

Vinst mot Italien!

Idag var det match mot italien och äntligen fick vi med oss en vinst!! Kan nog konstatera att vi styrde matchen från första minut till sista och resultatet kunde bli mycket större än de 1-0 som det blev. Men det resultatet räcker bra. Nu blir vi trea i gruppen med en vunnen, en förlorad och en oavgjord med förlust på straff.
I morgon ny match. Då mot Korea som blev 4:a i andra gruppen. Vinner vi den matchen så får vi spela match om 5-6 plats. De 6 bästa lagen från paralympics blir direktkvalificerade till nästa VM så det är superviktigt att vi gör bra ifrån oss mot Korea.

Italien är ett bra lag men rent fysiskt var det inte alls samma tryck som mot Norge och Kanada. Den största skillnaden var närkampsspelet och vi är inte alls lika slitna idag som vi varit efter de andra matcherna.

Vinst i Curling idag!

I kväll var vi iväg och tittade på Curlinglaget som precis som oss hade en tung dag igår. Men idag gick det desto bättre med två vunna matcher!
Vi var och såg den andra mot storfavoriten och hemmanationen Kanada och de spelade ruskigt bra!! I början av matchen när det var öppet var ljudnivån ganska så hög på läktaren och det var i princip bara vi från hockeyn som jublade när svenskarna la bra stenar. Men det är alltid roligt att slå i underläge och det var vi som hade chansen att jubla sist!

Stort grattis till curlingen. Ni tog lite revanch på Kanada åt oss efter vår tragiska förlust! Tror deras framgångar kan gjuta nytt mod i oss alla inför vår match i morgon!

Vill ni följa alla resultat kan man göra det på shif.se eller om man söker på vancouver 2010

GO SWEDEN

En av våra hjältar!

Idag har vi vilodag och för egen del så gör jag ingenting mer än att återhämta mig efter två riktigt tuffa matcher. Jag har fått mycket speltid. Över 40 minuter av 45 mot både Norge och Kanada. Plust 5 minuter sudden mot norge. Det är nog lite mer än vad kroppen långsiktigt orkar med utan det sliter hårt. Den norrman som hade mest speltid hade 28 minuter och den kanadensare som hade mest hade 24....

Så den hjälte som ska få lite plats i min blogg idag är vår massör Richard Fahl. I kälkhockey arbetar extremt hårt med vissa muskelgrupper muskelgrupper som inte är så stora och därmed lätt blir överansträngda. Framförallt i bröstryggen kan man känna av att det värker efter matcherna. Men Richard masserar väl, värmebehandlar om det blir någon överansträngning och har lyckats hålla mig vid god vigör hela vägen. Det hjälper mig och alla andra att återhämta oss så bra det bara går med vårt tuffa spelschema.

I matchen mot kanada åkte jag på en sträckning på en muskel övre delen av ryggen. Muskeln reagerade med att börja krampa och sedan klämma mot en nerv. Det gjorde rejält ont och i natt kunde jag bara sova på vänster sida. Men Richard har behandlat mig och lovar att jag inte kommer att känna något i morgon! Hoppas han har rätt!!

Annars är det en väldigt lugn dag idag. Jag har sovit läänge och vilar upp mig i byn. Ska strax ned och köra 40 minuter på handcyklen så man får lite genomblödning i muskulaturen. Sen ska vi åka och heja på curlinglaget!

I morgon gäller det igen. Då match mot Italien om 3:e platsen i gruppen.

Stryk

Idag var det dags att möta Kanada som nog kan ses som favoriter i turneringen. Det gick verkligen inte bra för oss. Ett mål bakåt redan efter en minut

Men redan en halv minut senare lyckades jag fånga upp en förlupen puck efter en närkamp mellan Aron Andersson och en kanadensisk back i anfallszon. Pucken gled perfekt ut och landade å min klubba och sedan var det fritt fram att glida mot målvakten, göra en enkel dragning och så var det kvitterat!

Därefter gick det bara utför. Som sagt storstryk och till slut 10-1. Vi var nog lite orkeslösa efter gårdagens kraftuttömning mot Norge och samtidigt har vi tappat vår lagapten för resten av turneringen. Det som är positivt är att mot slutet av matchen när det var över så fick några av våra nya, "coming" spelare mycket istid och känna på hur det är att spela på paralympics.

Dagens resultat innebär att vi inte har chans på på medalj eller att ta oss till semifinal. Nu blir det i stället 3:an och 4:an från respektive grupp som går matcher om 5-8 plats. Så vi har 3 matcher kvar att spela

Sista matchen i gruppen blir mot Italien som har två förluster och noll poäng hittils. Trots detta har de spelat riktigt bra hockey både mot Kanada och Norge.

Ni ska få se en fin bild på mig från idag i alla fall. Så ni inte tror att vi inte krigade i sarghörnorna. :=)

Kämpar match av Sverige!

Nu har vi spelat inledningsmatchen i detta paralympics. Tyvärr gick det inte fullt så bra som vi hoppades på. Norgematchen var otroligt viktig och det laget som gick vinnande ur den matchen har mycket goda chanser att ta sig vidare från gruppen.

Det var kanske inte den mest välspelade matchen vi spelat men vi krigade desto hårdare och offrade oss verkligen. Vi hade ledningen nästan hema matchen men med blott 2 minuter kvar blev det kvittering. Oavgjort i sudden och förlust i straffar. Själv lyckades jag sätta min straff. Otroligt skön känsla!
Men trots förlusten så när vi har samlat oss efteråt så är vi klart nöjda med vår insats. Vi gjorde vårt allra bästa och gav ett av världens bästa kälkhockeylag en rejäl match!

Matchens bästa lirare var helt klart vår målvakt. Ulf Nilsson! Kanoninsats

Tyvärr råkade vi dra på oss lite skador under matchen. Själv fick jag sys med 9 stygn. Det blev en 7 cm lång reva i benet efter att en kälke kasade upp på benet vid sargen. Men som tur är så spelar man inte med benen så det är bara att köra på!
Värre är det att vår kapten, Jens Kask har skadat fingret och inte kan spela mer i denna turneringen....

I morgon möter vi kanada. Ny match då och jag tror inte att de kommer våga underskatta "underdogsen"

Let the games Begin!

Nu är vi precis hemkomna från invigningscermonin och har fått lite mat i magen igen. Invigningscermonin var grymt cool! Det går inte att beskriva känslan när 60 000 står och vrålar från flullsatta läktar samtidigt som Sverige går in på scen. Det är bara att njuta av stunden. Man får gåshud över hela kroppen och blir så otroligt peppad. Men ok. Det går inte att jämföra med den totala euforin som uppstod när Kanada gick in, sist av alla! Hela hallen bara vrålade GO CANADA GO!

De lyckades verkligen göra riktigt häftiga uppträdanden. De blandade livemusik, ljud, bild, tal och dans på ett ruskigt bra sätt. Det häftigaste var nog ett inslag med killar som stajlade på en skateboardramp. Det fanns både skateboard, cykel och givetvis killar i rullstol. En av killarna var verkligen helt galen! De tricken han gjorde borde vara fullkomligt omöjliga att göra men det gick ändå. Synd att ni inte var där!!

Det är ingen diskussion om att kälkhockey är stort i Kanada. När de olika paralympiska sporterna radades upp utbröd ett enormt spontant jubel när kälkhockeyn nämndes.

Nu är det dags att lägga sig. Match i morgon mot Norge. En otroligt viktig match för oss och likväl tuff. Norge är tillsammans med Kanada guldfavoriter i turneringen. Alla är riktigt laddade och vi kommer att ge precis allt vad vi har för att lyckas! För egen del känns det bra. Uppladdningen har varit perfekt. Formen har infunnit sig. Inga förkylningar eller skador och pressen och uppståndelsen känns bara positiv.
Hoppas det bär hela vägen fram. Glöm inte att heja framför tv'n kl 22.30 :)
Samtliga matcher. Gruppspel, slutspel och final är nu slutsålda. Är det någon som vill köpa biljett så får ni leta på svarta marknaden...

60 000 fans på läktaren för att se mig!!!

Ja kanske inte bara för att se på mig men ändå!
I kväll är det invigningscermoni för de paralympiska spelen och det är stort. Riktigt stort! Givetvis är inte alla där bara för min skull men känslan av att komma ut på arenan med alla som jublar på läktaren är väldigt stort. Det ska bli jättekul och nu när man varit med om det innan vet man hur mäktigt det är och nu så ska jag njuta i fulla drag över uppståndelsen!

Dagen i övrigt är ganska lugn. Vi hade ett lite lätt träningspass i morse. SVT var där idag och filmade lite inför matchen på lördag.
Eftermiddagen blir lite möte med laget och sedan lite massage.

22.30 är det nedsläpp svensk tid. Då får ni kolla på SVT24 för att kolla direktsänd kälkhockey!!!

Träningsmatch och återhämtning

Idag var det återigen lite lätt träningsmatch mot Korea, dock bara i två perioder för att inte slita för hårt. Det kändes som att vi hittade varandra betydligt bättre idag så det bådar gott inför matchstart.

På kvällen gick jag, Aron och Dedjo ned till gymet för ett litet lätt återhämtningspass på handcykel. Därefter badade vi "recovery bad" växla i en minuters intervaller mellan kallt bad och varmt bad för att få igång cirkulationen och snabbare återhämta sig. Kallt som attan men samtidigt riktigt skönt efteråt. Det är lite lyxigt att ha sådana här möjligheter och det ska vi utnyttja fler gången.

Träningsmatch

Idag var det träningsmatch mot Korea. Ett lag som spelar mycket på fart och mycket chansspel på fria ytor. Det kändes skönt att få prova på att spela match på rink med de amerikanska måtten på zonerna. Spelet blir lite annorlunda där det är svårare att slå ut puckarna via sargen och lättare att hålla kvar anfallsspelet i zon.
Annars var det en ganska "snäll" match. Inget av lagen vill riskera att dra på sig onödiga skador så här precis innan spelet börjar.

Igår kväll kom dopingpoliserna och förde bort en till kontoll...

Andra dagen i Vancouver

Dagen började tidigt med frukost vid 6 och träning kl 9 på förmiddagen. Isen var ruskigt bra här och ännu bättre lär den vara på tävlingsarenan. Efter träningen var det dags att åka på representation igen. Nu var det välkomstceremoni i Whistler och flagghissning. Bland annat bjöds vi på ett uppträdande med indianer som sjöng. Vi fick återigen chansen att träffa den skidåkande delen av truppen innan vi kom hem igen på kvällen. Trötta efter en lång dag...

Måndag-Resdag

Idag var det avfärd från Comox och Vancouver Island för att flytta in i OS-byn.
Det blev några timmars färd med buss och färja igen men det var vackert väder och vi kunde passa på att njuta av det vackra landskapet...

MacMillan Park

Idag har vi haft en välbehövlig vilodag! Efter riktigt tuff träning hela veckan var det dags att börja vila upp kroppen igen. Tyvärr har vi åkt på ett par sjukdomsfall i truppen men inget som inte hinner gå över innan match!
När vi nu har vilodag passade vi på att åka på utflykt. Huvudmålet var MacMillan Provincal Park där det fanns gigantiska träd - Douglas Fir. En del av träden var 300 år unga och andra upp till 800 år. Observera att det är ett träd och inte två på bilderna...

Mount Washington

På lördagen hade vi träning först på kvällen. I stället passade vi på att åka upp till Mount Washington där resten av paralympicstruppen höll till. Vi kollade läget på backarna och konstaterade att de hade det riktigt bra! På vägen hem fick vi se en vithövdad havsörn också!
Vår egen träning kl 21.00, Eller 06.00 om det vore svensk tid. Det var riktigt tungt. Uppenbarligen hade vi inte riktigt ställt om kroppen efter kanadensisk tid ännu. Vilodag i morgon. Det kan behövas efter en hård vecka.

Detta är kälkhockey

För er som inte är så vana vid att titta på kälkhockey tänkte jag lägga upp några bilder som visar hur det går till.

Kälkhockey spelas främst av personer som har nedsatt rörelseförmåga i nedre delen av kroppen. Man behöver ha full rörlighet i armar, rygg och bål medan benen inte utnyttjas alls. Det finns även spelare som har full rörlighet i hela kroppen men som ändå väljer att spela kälkhockey eftersom de älskar sporten! Dock får inte de ej rörelsehindrade spela i mästerskapsturneringar men väl i olicensierade turneringar

En kälke består utav en formgjuten sits som man spänner fast sig på.
Vidare har den en ram som går ned till ett underrede som skridskoskenorna sitter på. Vi har två skenor och för att svänga lutar man kälken åt höger eller vänster, precis som när man åker skridsko. Man kan ha skenorna brett isär eller tätt. Desto tätare de sitter desto svårare är det att hålla balansen men samtidigt svänger man snabbare med täta skenor. På min kälke är de 2 cm isär.
Ramen består också av en båge framåt som slutar i ett fotstöd.

Vi har två klubbor. En höger- och en vänsterklubba. I ena änden är det ett klubblad och i andra änden piggar som vi använder för att staka oss fram.

Reglerna är samma som i vanlig hockey med några små skillnader. Antalet spelare i ett lag är max 15 men givetvis med 5 utespelare och en målvakt på plan. Speltiden är 3*15. Det är minst lika tufft och kul att kolla på. De största skillnaderna är att farten blir lite lägre i kälkhockey. Du kan heller inte åka baklänges. En extra dimension i spelet är att vi kan dribbla med två klubbor i stället för en vilket skapar en del häftiga sekvenser

Dagens träning!

Vi fortsätter vår tuffa uppladdning på Hockeyarenan hos 19 wing Comox. Jag vet inte om det är inspirationen från militärerna som gör Coacherna Janne och Jörgen extra militanta och tuffa mot oss på isen :) Nu har vi varit igång och tränat några dagar och det känns bättre och bättre. Alla är verkligen laddade och vi drillas hårt nu. Uppladdningen inför tävlingarna kunde nog inte vara bättre.

Det går inte att ta miste på att kanadensarna har ett stort hockeyintresse. På träningarna är det alltid gott om publik och idag var det helt fullt med folk på de små läktarna när vi tränade. Igår var tidningen på plats och skrev ett reportage om att Sverige var i Comox och laddade upp och idag var Tv på plats och gjorde interju och filmade lite.

Mingel med 19 Wing Airforce

Efter träningen idag var vi bjudna till officersmässen på militärområdet. De bjöd upp till tackfest för de som avslutat sin vakttjäntgöring under OS. För vår del blev det trevligt mingel. Alla var fantastskt glada och trevliga. Under kvällen fick vi bland annat prova på god mat och delta i olika olympiska grenar tillsammans med officerarna :

Bob: Improviserades utav en lastvagn med två förare och en "engineer" som alltså fick vara motorn

Skelton: Åka slalombana på en skateboard, en som puttar en som åker

Bordscurling, i sverige är vi stolta över att spela bordshockey. Men i curlingens hemland spelar man givetvis bordscurling i stället.

Konståkning utan skridskor. Temat för konståkningen var från filmen "Blades of glory"

Leende guldbruna ögon

Underbart väder i Comox Valley på Vancouver island där vi håller till och tränar innan vi åker till Vancouver.
Aron har varit duktigt och fixat en musikanläggning att ha i omklädningsrummet och givetvis laddar vi upp med rock!
Dock inte idag. Av någon anledning började det i stället spelas "Leende guldbruna ögon" och uppenbarligen gick detta hem och med en vikingarnas paradlåtar i bakgrunden utspelar sig detta på bilderna:
Bild överst: Efter Dan Svenssons svängom i rullstolen visar det sig att Vikingarna är minst lika farliga som vilket hockeypass som helst!
Bild mitten: Får jag lov säger Markus Holm. Han bjuder inte upp till dans men väl på lite snus
Bild nederst: Aron Andersson rockar loss till sina idoler

Så här ser vårt hotell ut från utsidan...

Kvällens meny

Mums!

Vi fick en riktigt fin middag när hela den paralympiska truppen samlades för lite samkväm....

Paralympics Vancouver!

Hej på er alla!

Nu ska jag för första gången skriva en blogg och det ska handla om något som jag tycker är fantastiskt roligt. Nämligen om kälkhockey. Jag har fått förmånen att spela för Sveriges Kälkhockeylag i Paralympics Vancouver. För egen del blir det mitt tredje Paralymics men det känns precis lika stort som första gången i Nagano eller som i Salt-Lake City fyra år senare

Vi har efter en intensiv resa äntligen landat i Canada och befinner oss nu på Vancouver Island för ett pre-camp innan tävlingarna ska starta!

Resan till Canada var ganska dryg. Malmögänget började resan kl 5 på morgonen för att flyga till Arlanda där vi mötte upp med resten av truppen och hade ett litet mediajippo på arlanda innan i åkte vidare. Efter tre flygresor, några timmars bussresa och en tur med färja var vi framme efter 28 timmars resande.

Väl framme visade det sig att vi skulle bo på ett riktigt fint hotell! Som kälkhockeyspelare har man provat på det allra mesta i boendeväg,Vandrarhem, militärbunkrar och så vidare har vi fått prova på. Men detta var verkligen riktigt flott! Rummen kan närmast beskrivas som lägenheter. Ett litet pentry, konstgjord brasa och toalett med både badkar och dusch.

Det känns verkligen som att vi har kanonstäminng i truppen. Alla är glada och förväntansfulla och man kan känna en viss förväntan i luften när det nu börjar dra ihop sig på allvar. Första träningen gjorde vi igår. Alla hade fortfarande jetlag och vi körde ganska lugnt. Lite lättare övningar bara för att komma igång. Men det kändes riktigt bra trots att kroppen fortfarande var lite seg. Ishallen ligger på ett militärområde, 19 wing Airforce, Comox

Första passet på liten rink var lite speciellt. Normalt spelar vi på europeiska rinkar med betydligt mer utrymme men här kändes det genast som att det var lite mer trångt. Men som tur är har vi gott om tid och kommer även att ha lite träningsmatcher innan turneringen drar igång.